Snabeljagaren

Alias Dopping

Snabeljagaren är en fenbåt, d.v.s. kölfenan är bultad direkt till botten utan något nedbyggt kölparti, och rodret är ett frihängande balansroder. Skrovet är byggt i inhemsk furu med köl och stävar av ek. Fenan är byggd av ek med en blyköl på 400 kg längst ner.

Fenbåtar och skärgårdskryssare

Fenbåtarna som var relativt enkla att bygga hade sin storhetstid från 1895 till 1910 och många var amatörbyggda. På den tiden sades det: att segla fenbåt är som att rida ett fullblod, livligheten och snabbheten finns där, men nyckfullheten sätter även den bäste rorsman på prov, ibland går båten sin egen väg. (rodret tillverkades av en slät plåt och överstegrade lätt).

Fenbåtens släkting skärgårdskryssaren vann sedan större popularitet då den var stadigare och mer bebolig samt tålde mer omväxlande väder.

De skyddade seglingsvattnen runt Stockholm med trånga sund och hög skog ända ner till strandkanten kräver goda kryssbåtar med hög rigg och mycket segel, båtar som dessutom vände på sin egen båtlängd. Fenbåten och skärgårdskryssaren är en produkt av dessa seglingsvatten.

 

Snabeljagaren konstruerades och byggdes av Elis Johansson i slutet på 1920-talet.

Elis var förman på Ekensbergs fartygsvarv i Stockholm, det låg i Gröndal vid Mälaren. Elis byggde båten på sin fritid inne på varvets område. Hon fick namnet Dopping. Många av varvsarbetarna var med i båtklubben Ekensbergs Båtsällskap som låg intill varvet. Fartygsvarvet lade ner på 1970-talet, men båtsällskapet finns kvar. I sällskapet fanns flera fenbåtar och mindre skärgårdskryssare, flera av dem amatörbyggda av sina ägare. Stadgarna bestämde att varje medlem bara fick ha en båt i klubben så när Elis skaffade en motorbåt fick den yngre brodern Emil ”Mille” Johansson ta över Snabeljagaren.

 

Snabeljagaren användes företrädesvis till kvällsseglingar

Efter arbetet samlades varvsarbetarna på bryggorna och många ungdomar fick sin första kontakt med sjölivet genom att följa med på kvällsseglingar. Färden ställdes ofta till något av de caféer som låg runt stränderna som Talludden, Smedslätten och Nockeby. Ibland tog vinden slut och man fick ro hem på nattkröken. Redan på trettiotalet fick Dopping smeknamnet Snabeljagaren som var slang för långsmal båt, uttrycket tillskrivs båtbyggaren ”Hempa på Rotholmen”.

I båtsällskapen sköttes arbetet med sjösättning och upptagning av båtägarna tillsammans.

För att det skulle vara enklare att flytta en båt som Snabeljagaren lossades kölen redan vid upptagningskranen medan båten bars längre upp på land. Mille lär ha fortsatt med den traditionen så länge han hade båten. Mille jobbade på Rudolf Österbergs riggarverkstad i Gamla Stan. Förmodligen är det han som gjort riggen och stuvnäten under däck. Mille hade båten kvar till 1980 men sjösatte den inte de sista fem åren.

 

Senare öden

I början av 1980-talet tog släktingen Bo Westerberg över båten, och i slutet av 1980-talet hamnade hon som klubbåt hos Träbåtssällskapet Skeppsmyrorna i Gröndal en kilometer från Ekensberg. Där dukades däcket om, men medlemmarna hade fullt upp med sina egna träbåtar och det var svårt att hinna med Snabeljagaren.

1997 övertogs hon av ungdomarna Jonas Ek och Olle Larsson, när de gick vidare till andra projekt tog deras föräldrar över båten för att bevara en unik båt och ett stycke Stockholmshistoria till eftervärden, men också för att det är en härlig seglingsupplevelse att segla fenbåt, och man kan fortfarande segla till fiken vid Mälarens stränder.

Snabeljagaren har för närvarande hemmahamn på  Tranebergs Segelsällskap ett par kilometer från Ekensberg.

Snabeljagaren är inte en renoverad båt

Hon är i bruksskick och inte nämnvärt renoverad, vi har bytt ut trasiga bottenstockar i kölpartiet, annars är det mesta original. Det är viktigt att bevara originalbåtar, det finns många exempel på förstklassigt totalrenoverade båtar, men inte ens den finast renoverade båt kan bli en originalbåt igen, båtbyggarens hantverk och tidigare ägares avtryck kommer ofta bort under renoveringen. Snabeljagaren har också kvar den böjda masten med bockhorn som var vanlig på 1920-talet.

 

Ägare sedan november 2010 är Andreas Tjulander som kommer att ha kvar båten i Tranebergs SS.

Data:

Konstruktör och byggare Elis Johansson. Byggd på Ekensbergs varv ca 1928.

Löa                                      10,7 m.

Lvl                                       7,5 m.

Bredd                                  1,6 m.

Djup                                    1,35 m.

Segelyta                               23 m2.

Deplacement                       1,1 ton.

Kölvikt                                 400 kg. 

Segel och motor från 2000.